Sergels torg
Igår släpptes Veronica Maggios nya låt "Sergels torg", förstasingeln till hennes fjärde album som släpps senare i år. Sedan dess har jag hunnit lyssna på låten ganska många gånger och den tål att lyssnas på. Det är något med Maggio-soundet som gör att man kan sätta en låt på repeat utan att tröttna i första taget. Jag minns att jag praktiskt taget lyssnade sönder albumet "Satan i gatan" när det släpptes år 2011.
Det är som sagt något med det där soundet, jag kan inte sluta tänka på det, det påminner mig om något... Just det ja, svensk pop var det ja. Det känns som att Maggio har influerats ganska mycket av Oskar Linnros, de gjorde ju Maggios andra album tillsammans, under den tid då de var tillsammans. Det låter fortfarande lite Linnros såhär efter några års tid men jag gillar det. Sällskapet har dock ändrats från Linnros, via Christian Walz & Markus Krunegård, till allas vår mys-musiker Salem al Fakir som producerar den nya skivan.
2013 är nog den svenska popens år. Det började med Håkan Hellströms skivrelease som ledde till en total HH-feber med signeringar, Skansen-konserter och biofilmer och fortsatte med Linnros släpp av "Klappar och slag" (en mycket bra skiva må jag säga, "Plåster" är en favorit). Det väntas även nytt från Oskar Linnros gamla Snook-kompanjon Daniel Adams-Ray, en av mina favoriter. Han spelade nytt material under sin konsert på festivalen Way out West och det verkar tydligen lovande om man ska tro på vad recensenterna säger. Som det är nu får vi väl lyssna på Sergels torg så länge, i väntan på alla nya album.
