Varning för filosofiska tankar!
Jag har alltid tyckt om natten och mörker. Alla ljus får en helt ny betydelse och ses på ett nytt sätt. Näst efter min familj och havet är nog stjärnor det jag tycker mest om. Känslan av att stå under en mörk himmel täckt av små ljuspunkter är överväldigande. Jag blir nästan lite yr i huvudet av den känslan. Man inser att man är så liten, de där små prickarna är ju trots allt gigantiska bollar med gas som brinner miljoners mil härifrån, precis som Pumbaa säger. Men även om vi är små är vi definitivt inte obetydliga! Allt vi gör sätter spår på vår omgivning. Om vi inte hade funnits hade världen sett helt annorlunda ut. Tänk på den ni!
Vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon?
Vem vänder vindarna och för mig dit min tanke aldrig nått?
Vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon?
Vem vänder vindarna och för mig dit min tanke aldrig nått?
Kommentarer
Trackback
