All Rights Reserved

"Lilla vännen, vad ska du bli när du blir stor?". En vanlig fråga som kommer upp i samband med att man pratar med små barn. Svaret man får är oftast fotbollsproffs eller artist/prinsessa. När sedan dessa barn blir lite äldre får de istället frågan: "Jaha, vilken gymnasielinje går du på då?". Och när dessa ungdomar blir vuxna är lyder frågan: "Och vad jobbar du med?". Sedan när blev det så viktigt att prestera? Att göra något är i dagens samhälle med andra ord att vara något. Att vara någon. Är man så värdelös bara för att man inte presterar på topp hela tiden? Jag tror att du som läser detta skulle säga nej, för innerst inne vet vi alla det. För alla kan inte lyckas jämt, vara allt, göra allt, för det blir helt enkelt galet jobbigt. Både för den som försöker och för personer runtomkring. Att ha någon i sin närhet som lyckas jämt kan skapa en riktigt fet prestationsångest. Allt trissas upp till max, speciellt bland unga människor.

 

Stora rubriker skriker att stress kryper nedåt i åldrarna, att unga har sömnproblem och att ätstörningar blir allt vanligare. "Men ojoj!" hojtar vuxenvärlden. "No shit Sherlock" säger jag. Varför tror de att det har blivit som det är? Åh just det ja, det var ju användandet av mobil och dator som gjorde att barn och ungdomar har svårt att sova, så dumt av mig att glömma det! Eller...? Det kan säkert påverka sömnen negativt, men kan det kanske vara så att stress över studiesituationen eller nästa tennismatch bidrar med sin lilla del? Det tror jag. Eller rättare sagt, det vet jag. Jag vet att jag är en person som ställer höga krav på mig själv, för jag vill lyckas. Jag vill visa att jag är något. Att jag kan. Jag vill bevisa det för mig själv. Den idéen har jag nog inte kommit på helt själv. Ibland kan jag känna att det förväntas ganska mycket av ungdomar idag. Kraven höjs i skolan, allt effektiviseras för att vi ska komma ut på arbetsmarknaden med massor ny kunskap och kompentens. När vi alla väl är där är vår effektivitet och sprudlande glädje total! Hm, nej så var det inte riktigt va? Snarare kommer vi att vara utbrända unga människor med alldeles för stora studielån om det fortsätter så här.

 

Snälla sluta kalla oss duktiga och sluta att fråga vad vi studerar/jobbar med. Ställ istället frågorna "Vem är du? Vad vill du?". Personligen tror jag att du får ett mycket intressantare svar och ett roligare samtal då. Så till sist, tänk vad härligt det skulle vara om vi alla slutar ställa så höga krav på allt och alla. Det är okej att skriva dåligt på ett prov, det är okej att äta mikromat och det är jätteokej att inte duscha varje dag.