Pallar inte leva efter scheman mer
Varning: det här inlägget kan balla ur fullständigt, jag är aningen upprörd och är för trött för att orka vara strukturerad. Snälla försök bara läsa ändå för det här är något viktigt.
Jag orkar inte med att det finns saker att göra hela tiden. Det betyder nämligen att man måste vara effektiv. Något jag inte är. Jag är en trögtänkt människa, inte korkad, utan det tar bara lite tid för mig att förstå saker och ting. Det är en del av den jag är och det kan jag inte ändra speciellt mycket på. Därför blir jag så otroligt irriterad när jag ser allting som jag måste hinna med. Jag har ALLTID saker att göra. Alltid plugg att göra rättare sagt. Det finns så mycket jag vill göra som jag inte hinner med för det där äckliga plugget. Förstår ni att det är en glädje för mig att få jobba eller vara barnvakt? Det är en stunds vila, en stunds flykt från alla studier. För där har jag ingen möjlighet att plugga och då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag inte har gjort det.
Annars går jag runt med ett konstant dåligt samvete för allt jag inte gör och inte hinner med. Jag är nog den som mår sämst av att ha så mycket att göra men även folk i min omgivning får lida. Andra uppdrag utanför skolan (som t.ex. fotograferandet) blir inte gjorda i tid och min familj och mina vänner måste hela tiden stå ut med en smått stressad och känslomässigt instabil Emma. Det känns ju sådär. Jag är inte på något sätt olycklig hela tiden men det tär faktiskt på mig att hela tiden vara uppbokad. Folk blir ofta chockade när jag säger att de får boka in tre veckor i förväg om de vill träffa mig. Tyvärr är det nästan så verkligheten ser ut. Jag planerar mitt liv tre veckor i förväg. Sedan spricker alltid planen förr eller senare och då rasar allt samman. All struktur försvinner och då blir det kaos.
Jag skulle bara vilja ha en period utan "måsten". En period av helt lugn där jag kan hitta på spontana saker och göra det jag faktiskt är intresserad av utan att ha mitt dåliga samvete hängandes över mig. Kom nu inte och säg att skollov är en viloperiod för det är de aldrig. Den diskussionen tar jag en annan gång. Nu ska jag istället fly in i mina drömmar; den enda plats där jag faktiskt kan finna ro. För inte så länge sedan frågade min mamma hur jag kunde somna så fort och sova så gott. Då visste jag inte. Nu gissar jag att det är för att min halvt överkokta hjärna är på desperat jakt efter vila. Därför ska jag ge den det nu. Vill bara slutligen säga att NÅGON inom skolan eller regeringen måste uppmärksamma detta problem NU. Vi skolungdomar är inte robotar som orkar allt och vi är inte lata. Vi FÖRSÖKER verkligen. Många av oss försöker desperat men misslyckas. Stoppa den där hetsen så fort ni bara kan säger jag. Allt behöver inte gå så fort och vara så effektivt jämt. Ibland blir jag så trött på dagens samhälle. Tror jag måste flytta till ett surfsamhälle ett tag och bara andas. Ta dagen som den kommer och vänta in den rätta vågen. God natt.
