Chaos
Jag orkar bara inte mer.
Tittade på nyheterna med pappa och slogs av att 95% av alla nyheter är ren och skär skit. På flera håll runt vår planet svämmar städer över av vatten till följd av bland annat skövling av regnskog och hela städer kanske behöver flyttas till en annan plats. Regimen i Syrien förtrycker sin befolkning och äldre svenskar får inte den kärlek och omsorg de behöver på grund av brist på både tid och pengar. Miljontals människor svälter. Hundratusentals är på flykt eftersom deras hem blivit förstörda eller att de har hotats till livet på grund av sina åsikter. Ungdomar går arbetslösa och oroar sig för lösningar med bostäder. Jag oroar mig också. Jättemycket. Hur sjutton ska allt fungera? Ska allt bara lösa sig som genom ett trollslag? Antagligen inte.
Jag är ingen pessimist. Visst, ibland är jag tråkigt realistisk men jag har ändå hoppet om en bättre framtid kvar. Jag hoppas, önskar och vill så innerligt tro att allt kommer att ordna sig men HUR ska vi egentligen orka? Ärligt talat är jag ganska arg på tidigare generationer och en del av de människor som bestämmer nu. Många av dem tar inte och har inte tagit ansvar för sina handlingar, trots att de vet vilka följder deras beslut skulle leda till. Egentligen så lassar de bara över all skit på oss i den yngre generationen, ungefär som Bush gjorde när Obama tog över makten i USA. "Var så goda, nu får ni ta över det sjunkande skeppet, hoppas verkligen att ni kan göra mirakel". No pressure.
Hur ska man då orka kämpa när man egentligen bara vill lägga sig ner och långsamt dö? Jag förstår verkligen människors likgiltighet inför till exempel miljöförstöring. Problemet har blivit så stort att det känns helt hopplöst och beslutsfattarna sköter inte sitt jobb eftersom det oftast inte fattas några beslut alls. Jag vill ändå göra något och hoppas och tror att andra människor fortfarande har kvar viljan att förbättra vår värld. Annars kan vi lika gärna lägga oss ner och dö här och nu. Fast vet ni vad? Det ska vi verkligen inte göra. Vi ska minsann ta fram vår fighter spirit och visa för världen vad vi kan åstadkomma. Har vi inte kommit så långt att vi borde kunna lösa problem och konflikter utan att själva behöva lida? Det kan jag tycka... Jag tror att vi måste göra fred, frihet och trygghet till mål i våra liv och fräscha upp begreppet "hållbar utveckling" som skolan långsamt håller på att döda allt intresse för genom dålig undervisning.
Det är dags att ta sig i kragen och vakna upp ur den falska bubbla av sprudlande glädje vi ibland stänger in oss i. Titta bara på nästa nyhetssändning och se själv. Reagera. Agera. Vi behöver inte fler kallduschar nu.
Bilder av fantastiska Hanna Viktorsson från min Tumblr
Kommentarer
Trackback