That's what makes you beautiful. Oh no, not another One Direction song.....
Fakta: det är fysiskt omöjligt att bli av med sig själv. Visst, du kan bli av med din skugga för en stund men den kommer alltid fram igen i rätt ljus.
Det finns dagar då jag inte alls är nöjd med mitt liv. Dagar då jag blir sur, irriterad och arg på mig själv och vill helst bara fly långt, långt bort. Men någonstans under min snart arton år långa (eller korta, om man nu ser det på det viset) resa, har jag lärt mig att först acceptera och sedan till och med gilla mig själv. Egentligen tror jag inte alls på frasen "att hitta sig själv". Den känns så plastic, som att branscherna bara vill hitta ett sätt att tjäna pengar på människor som gått vilse någonstans längst den slingrande väg vi kallar livet. Trots detta tror jag att det är viktigt att veta var man har sig själv. Ditt liv är trots allt en enda livslång relation med dig själv och vi vet nog alla att relationer måste vårdas. Det är så otroligt skönt för mig att kunna säga att jag trivs med den jag är. Jag önskar att alla skulle få uppleva den känslan. Mitt tips till alla er som inte känner så är att jobba på det. Om man inte alls gillar sig själv så tror jag att man är ute på djupt vatten...
Det finns alltför många människor och inte minst reklamer som uttrycker att vi inte duger som vi är. Det är såå falsk marknadsföring. För det gör vi. Oavsett hur vi är så duger vi till 100% och ska inte låta någon trampa på oss. Självklart ska vi ta åt oss av konstruktiv kritik men jag tror att det är farligt att haka upp sig på vad andra tycker. Knyter du din identitet till någon annan så finns det en stor risk att du tappar bort dig själv om den personen försvinner från ditt liv.
Var nöjd med dig och var dig själv. Du är den du är och det duger. Livet är inte en dans på rosor och du är inte perfekt (för även solen har sina fläckar vet du...). Glöm aldrig bort att det finns åtminstone en person där ute som älskar dig, som alltid har gjort det och som alltid kommer att göra det.
Till sist (här kommer den egentliga kärnan av detta inlägg, ehrrm, ja...) vill jag bara säga att människor som tycker att det är korkat att skratta åt sina egna skämt har missat hela grejen med humor. Hallå, varför ens dra ett skämt om du själv tycker att det är tråkigt? Det är ju bara puckat. Idag har jag skrattat åt mig själv i säkert minst 40 minuter. Det är inget jag skäms över och jag hävdar definitivt inte att jag är normal. Det är tråkigt. Jag är normalstörd och en ganska intressant person med karaktär. And that's what makes me beautiful. (Note to self: Så, sluta babbla nu Emma. Folk har fattat din poäng.)
Det var allt för ikväll. Tack och hej, leverpastej.
