Köpte mig en ny kamera förra veckan och den är totally FAB! Sååå mycket roligare än den förra. Har testat lite men ingen seriös plåtning ännu. Hade hoppats kunna ha det med syrran/en kompis nu i helgen men nu blev det tyvärr inte så. Tänkte försöka klämma in det någonstans nu i veckan som kommer eftersom jag förväntas vara studentfotograf nummer 1 om ungefär en och en halv vecka... Måste nog verkligen försöka klämma in det, jag är ju så otroligt busy den kommande veckan! Eller..? Nej, jag är typ färdig med skolan. Har fått alla betyg och chillar mest bara runt nu för tiden. Jobbar i och för sig på min fritid och fixar inför studenten men det känns ganska lugnt. Tyvärr är ju ingen annan färdig ännu. Börjar smått förstå varför alla pensionärer är så sällskapssjuka...
Skaffade Runkeeper i förra veckan och premiärtestade appen på årets första runda i terrängspåret i förmiddags. Det fungerade faktiskt förvånansvärt bra. Jag är vanligtvis ingen förespråkare av pulsklockor och liknande utan jag brukar bara köra efter hur kroppen känns just för dagen. Jag gillar inte jämförandet som lätt kan bli med puls, tider och genomsnittlig hastighet. Alla människor är ju så individuella och det är även våra rundor vi springer. I somras "lärde" jag mig att springa, jag lärde mig att tycka att det faktiskt är roligt. Nu gör jag det för att det får mig att må bra och bli glad, dessutom är det bara att snöra på sig löparskorna och sticka ut när man har lust. Det behövs liksom ingen dyr utrustning. Okej, ett par schyssta löparskor och funktionella kläder kan ju vara en fördel, men det går faktiskt att dra ut i slitna skor och ett par pösiga joggingbyxor. Det var så jag började.
Jag måste dock erkänna att musik är ett måste, annars hör jag mig själv flåsa som en dödsdömd, haha! Kan passa på att tipsa er Spotify-användare att skapa en radiostation av Rihannas "Where have you been". De låtar tjänsten har valt ut har fungerat superbra för mig, lagom tempo och allt. Jag är totalt beroende av Spotify för min överlevnad och jag tror att jag kommer att utveckla ett Runkeeper-beroende... Damen på Runkeeper pratar i mina hörlurar och upplyser mig om hur långt jag har hunnit, vilken hastighet jag har, vad tiden står på, vad Barack Obama åt till frukost och hur många tänder min grannes katt har. Typ så. Jätteschysst av henne tycker jag. Hon har koll den kvinnan. Henne skulle jag vilja ha som sekreterare! Nej men allvarligt talat så blev jag positivt överraskad. Jag har hört många bra saker om Runkeeper men när jag installerade det kändes det bara lite overkill med alla möjliga funktioner. Jag tror fortfarande inte att jag kommer att ha användning för allt men det är ju faktiskt ganska bra att man kan lägga upp mål och få färdiga träningsscheman. Biten med dokumentation om exakt hur långt jag har sprungit tror jag dock att jag struntar i och jag kommer aldrig någonsin aktivera en påminnelse om att jag ska träna om si och så lång tid. Träning ska inte vara något prestigefyllt som man gör för att man måste, utan något som man gör för att må bra och vara glad. Det bästa träningspasset är inte det där du ger dig ut för att du känner dig pressad att gå ut för att alla andra gör det. Du vet, det där passet som i princip bara består av ångest, dåligt resultat och som avslutas med en falskt glättig instagrambild på dina neonfärgade löparskor för att visa alla andra att du minsann också är hurtig och tränar. Det bästa passet är det där du känner dig motiverad och taggad och kör så hårt du kan, sen får du vara precis hur äcklig och ful du vill för på insidan är du sprudlande glad och vackrare än någonsin.
Jag ska försöka behålla min inställning till träning eftersom jag faktiskt tycker att det är ett ganska sunt förhållande jag har. Trots det tror jag att damen från Runkeeper ska få hänga på bara för att det kan vara roligt och intressant. Jag välkomnar glatt alla peppande mail från Runkeeper. Vi ses i spåren!
Har (som ni förhoppningsvis ser, om inte - tryck f5) ändrat i min bloggdesign för att någonting skulle hända här... Den senaste veckan har det varit riktigt dåligt med uppdateringar, det har varit mycket att stå i och så kommer även nästa vecka att se ut. Sedan sist har jag pluggat, fikat med en av världens bästa vänner, varit i Sthlm och jobbat i 16 timmar. Det sistnämnda är roligt, även om det på sätt och vis tar död på mig. Jag har inte riktigt haft ork att plugga när jag har kommit hem från en åtta timmar lång arbetsdag... Jag hoppas att det ska bli bättre framåt sommaren när skolan har lugnat ner sig och så småningom slutar helt. I morgon ska jag på möte med SYV där vi ska snacka byte av iv-val och framtida utbildningar, ska bli spännande! Måste tyvärr även idiot-skriva på min ekologiuppsats. Ärligt talat skulle jag gladeligen betala någon för att skriva den åt mig, haha.
Summering av Stockholmsresan: Sol och värme, god mat och schysst häng med vänner till familjen, shopping (kommer förhoppningsvis att lägga upp några bilder på inköp senare), installering av Runkeeper, fika med fina Julia från kursen på Fotografiska förra sommaren och så självklart lite kändisspaning. Såg nämligen Alicia Vikander i solen på Sturehofs uteservering. Lika förbluffande vacker som vanligt.
Det var 27 000 år sedan. Folkunga-esteternas uppsättning av musikalen Hairspray. Jag har fortafarande inte hunnit sortera färdigt alla bilder, känner mig som en aningen dålig människa. Biologirapporten är i alla fall färdig och inlämnad nu, det är ju alltid något! Här kommer en liten teaser, helt oredigerad och så. Ni får ta den för vad den är. Resten av bilderna kommer antagligen upp lagom till att de tar studenten......
Nu är det natt och därför ska man inte blogga. Man ska inte heller skriva laborationsrapport. Framför allt ska man inte skriva ett blogginlägg där man så gott som avslöjar att ens liv är så tragiskt att man sitter och skriver på sin labrapport en lördagsnatt. Jag failar så totalt på detta. Lägger ihop nu. Godnatt
Jag är bara såå trött. Tror minsann att det är dags för trasselsudd att sova efter en lång dag med ett fartfyllt slut. Det var en riktigt rolig kväll med många fina vänner även om den tyvärr blev ganska kort för min del. Så kan det vara. Nu ska jag nog ladda inför morgondagen och resten av helgen genom att sova och vila upp mig. Ciao och godnatt.
Ett helt inlägg om min underbara dag försvann precis men vet ni vad: jag blir inte sur över det! Vissa dagar kan man nästan känna sig odödlig och idag är det en sådan dag.
Hann till bussen utan att stressa. Solen lyste. Tog en morgonkaffe på Espresso House. Kaffet var ovanligt gott och hade perfekt temperatur. Det var lugnt och skönt i solen på uteserveringen och jag hade sällskap av han den snygga anställda som ställde upp utemöbler. Jag tar för givet att alla tjejer i Linköping vet vem det är... Haha.
Dagen flöt på bra, softa lektioner, hög koncentration och god skolmat. När skolan var slut stack jag upp till stan och köpte nya skor. Hör och häpna: det fanns vita, låga Converse i storlek 3! Lägre pris eftersom det räknas som barnstorlek och dessutom var mamma gullig och betalade hälften. Sitter på bussen hem nu och inte ens det faktum att jag glömde mitt headset i skolan kan göra mig sur. Förstår ni hur glad jag är?! Ikväll blir det fest för min fina vän som fyller 18 i morgon och helgen förutspås bli allmänt lyckad. Hoppas er helg blir lika fin som min! Puss på er alla.
Idag släpptes Rebecca & Fionas senaste singel Union. Har hört den en gång tidigare när den nyligen premiärspelats i P3, såå bra. Orkar inte lägga upp någon länk men den finns på Spotify (och iTunes och sånt antar jag) så, check it out!
Idag ska jag verkligen försöka att vara effektiv. Måste plugga, springa och deklarera. Varför skjuter jag alltid upp saker till sista stund..?
Lite bilder från förra årets valborgsfirande med fina vänner i Vidingsjö. Gräset var grönt, mina Converse var vita och hela, vi satt ute och grillade och smällde i oss en jättelik efterrättsbuffé. Vidingsjö Motionscentrum brann ironiskt nog ner kvällen till ära och nej, jag hade ingenting med det att göra. Fast jag var farligt nära the scene of the crime... Hoppas att morgondagen blir lika solig och fin som Valborg var förra året!
Har suttit och pluggat en stund nu, druckit te och haft på jazz/funkmusik lite tyst i bakgrunden. Det är så otroligt bra plugg- och kvällsmusik som får mig att slappna av utan att somna eller börja gråta. Favoriten är Nils Landgren, en svensk sångare och musiker som är helt fantastisk. Han har gjort flera olika skivor, både som soloartist och tillsammans med Johan Norberg i duon Chapter Two. Det är min musikaliska pappa som har introducerat denna musik för mig under sena kvällar och nätter i bilen på väg hem från olika tillställningar. Jag är tacksam för att han breddar min musiksmak och jag tycker att även ni ska våga lita på hans omdöme och avsluta dagen med riktigt bra och skön musik.
Snart ska jag krypa till kojs, det har varit en lång dag. Jag måste nog kompensera lite för natten som gick då jag bara fick fyra timmars sömn. Plugg. I morgon är det Valborg, då blir det grill-häng med fina vänner och sedan är jag så ledig man kan bli på onsdag. Det ska bli så skönt. Jag ska andas.
Tittade just på Lejonkungen. Gråter alltid. HUR lyckas jag?! Ser numera även ut som Scar med ett ärr i ansiktet. Fråga inte hur... Har dessutom kommit fram till att Scar är jätteläskig och att jag vill ha en egen lejonunge. Typ så.
Twittrade om att Soran Ismail skulle gästa Robins. Blev retweetad och så otroligt starstruck. Har fortfarande inte kunnat smälta det. Soran är en av de finaste kändisar jag vet. Så rolig men ändå alltid så klok. All kärlek. Men alltså, allvarligt talat - av med det där skägget och fram med det fina ansiktet, som nog visst finns (morningbitches only)
Det här var nog den hemskaste morgonen på länge, säkert två år. Stress, stress, stress. Helgen ser tyvärr inte bättre ut den... Vet inte riktigt om jag ska gråta och få magkatarr eller om jag ska skrika högt och trasha en halv byggnad. Just nu känner jag mest för det sista alternativet. Tyvärr sitter jag på bussen och det känns inte så socialt accepterat att släppa ut all min ilska och frustration just här just nu. Det här låter töntigt men jag skulle bara vilja kötta så att jag till slut får svårt att andas, faller ner på marken och spyr innan jag går över till det känslokalla robot-tillståndet och bara fortsätter med det jag ska. Tyvärr får jag nog nöja mig med att sätta på min smashmash-lista och köra mental boxning med all världens skit.
