En helt vanlig tisdagskväll

Idag blev jag påmind om att det är första advent nästa helg. Hur glad blev jag då på en skala från ett till tio? Jag tror ni vet svaret... Såhäääääär glad. Helt plötsligt gick matten helt fantastiskt bra, jag blev kompis med lilla derivata (förstår inte vad alla har emot henne..?). Jag firade mina framgångar med att smita in på Ica och köpa en burk peppisar. De får peppa upp mig lite i mitt pluggande om forntiden och Japans statsskick. Det och One Directions nya skiva.
 
Jag är absolut inget stort fan, har bara hört låtarna på radion och tyckt att "ja, det var väl svängigt", men alltså skivan är ju världens energiboost. Ni som känner mig vet att jag är ett stort fan av pojkbandsmusik, finns det något gladare än det?! Världens mest cheesy texter men sådant får man leva med, ibland får man sig till och med ett gott skratt.
 
Det enda som är negativt är att jag kommer att missa träningen ikväll eftersom jag låter som en apa på crack när jag pratar. Något elakt har satt sig i min hals och har suttit där hela dagen. Inte speciellt vältajmat med tanke på att två dagar med diskussioner i tvärgrupper och en lång, muntlig presentation ligger framför mig. Jag får smälla i mig 20 000 kubikmeter Lapacho-te och le & vinka. Tuta & köra. Dä bar' å åk'.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0